Lilla nova blir bara grövre å grövre:) hon börjar få så fina former och hennes skelett syns inte lika tydligt nu som när hon kom hit, hon börjar likna en hund nu. Å vilka muskler hon har då, fast vi bara går med henne än så länge. Ska börja springa och cykla med henne snart tänkte jag :) det ska bli kul. Hon börjar bli riktigt fräck också, känns att hon känner att hon känner sig hemma här <3

Att hantera ett dödsfall är svårt. Obalansen gör mig svag, det onda tar över och jag blir en slav, styrd av mina egna tankar. Just nu är jag rädd för döden, måste hålla koll på mina hjärtslag, spänner mig, kan inte slappna av, måste känna hjärtat slå, måste lyssna så att Jörgen å nova andas som de ska.

Att acceptera att någon man ser i stort sett varje dag inte finns längre är inte lätt. Ena dagen finns man men nästa dag är man borta. Det blir obalans å upp å ner å väldigt fel. Mitt hem har blivit otryggt då det saknas vissa ljud som jag vant mig vid. Men men

Älskade lilla nova blir bara duktigare å duktigare hela tiden. Har lärt sig gå i koppel å lyssnar på oss. Hon har fått en vinterjacka som hon är sååå kär i å går ingenstans utan den :) börjar lägga på sig också så nu ser man nästan inte benen som sticker ut längre :) hon får oss att skratta hela tiden med sin små upptåg å mitt tvång har blivit lättare å hantera sen hon kom till oss